Fåfänga?

Jag längtar efter att göra mig fin. Jag vill lägga ansktsmasker, smörja in mig med krämer, måla naglarna, fixa håret och sminka mig. Helst av allt vill jag göra det efter ett riktigt svettigt pass på gymmet. Jag har funderat ganska mycket på varför jag saknar allt det där så mycket, varför längtar jag som en tok efter gymmet trots att jag går ca en mil varje dag, tränar hemma och är i helt ok form? Och varför saknar jag målade naglar? Något som egentligen är så fullständigt onödigt och meningslöst.

Efter funderande har jag kommit fram till att det handlar om att jag vill ta hand om mig själv. Jag är inte fåfäng inför andra människor, har inga problem med att gå ut osminkad i myskläder om jag vill det. Jag tror helt enkelt inte att jag är relevant nog för att någon jag möter på stan ska bry sig det minsta om hur jag ser ut! Men jag är fåfäng inför mig själv, jag vill se mig i spegeln och känna mig fin. Här är en intressant skillnad mellan att VARA fin och KÄNNA sig fin.

Förutom att jag ser definitivt tröttare ut idag har mitt utseende inte ändrats alltför mycket de senaste åren men jag känner mig inte lika nöjd med mig själv idag som jag gjorde tidigare. Det är inte logiskt för när jag ser objektivt på det har jag inte ändrats. Min kropp ser ungefär likadan ut, jag är fortfarande i skapligt bra form och jag är tillbaka till samma klädstorlek som jag haft de senaste tio åren. Dessutom är jag på många sätt lyckligare nu än jag någonsin varit förut, jag har en fantastisk liten familj, bra vänner, jag trivs där vi bor och framtiden känns ljus. Men ändå är det något som ligger och gnager i bakhuvudet och jag tror att det är att jag inte är lika nöjd och bekväm med hur jag ser ut längre. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som orsakar det för jag kan inte säga att det är något jag egentligen hade velat ändra på och som sagt har min kropp inte alls ändrats så mycket som jag var orolig för före graviditeten. Jag ser likadan ut men min känsla och mina tankar om det har ändrats.

Mina timmar på gymmet, kvällar med hemma-spa och morgonritualen med hudkräm och sminkning som jag hade förr var mitt sätt att ta hand om och uppskatta min kropp. De sakerna gav mig en känsla av välmående och att jag var nöjd och stolt över mig själv. Många av sakerna kan jag såklart göra nu med, en ansiktsmask kan utan problem sitta på medan jag leker med sonen och jag har fortfarande min hudvårdsrutin morgon och kväll. Skillnaden är att när jag gör sakerna nu är det något jag gör stressat i andra hand, masken är som sagt på under tiden jag leker och att tvätta ansiktet på kvällen görs snabbt samtidigt som jag använder fötterna för att mota bort sonen från skåpet med tvättmedel och jag smörjer in mig med en hand samtidigt som jag borstar hans tänder med andra. Det handlar inte längre om att avsätta tid och fokusera på att slappna av och ta hand om mig själv, jag har inte den tiden och då har också mycket av känslan av välmående som var förknippat med allt det här försvunnit.

Så hur ska jag hitta tillbaka till samma känsla av att ta hand om mig själv, göra mig fin och uppskatta min kropp när tiden jag la på det tidigare inte finns längre? Jag vet inte. Jag jobbar på det. Fortsättning följer.

blogstats trackingpixel

6 reaktion på “Fåfänga?

  1. Det är väl lite som att bryta en vana också? Det känns liksom lite tomt när man inte får göra allt det där ”regelbundet”. Jag tror det kommer ge sig, sonen kanske ska börja på föris eller dagmamma medan du pluggar eller jobbar och då är det nog lättare att få till ”en stund för sig själv”-rutin?
    Hoppas du har en fantastisk dag! :)

    • Ja, visst handlar det mycket om vanan. Hoppas också att det blir bättre när jag får tillbaka mer av min egentid, längtar efter att kunna stänga in mig i badrummet en halvtimma utan att sonen skriker utanför.

    • Måste bara lägga mig i lite här: Förskola är inte till för att föräldrar ska få egentid utan det är när föräldrarna båda två är på arbetet som barn har rätt att vara där.
      Tyvärr missbrukar många föräldrar detta vilket innebär ökad arbetsbelastning för personalen samt att det INTE är bra för barn på något sätt att vistas länge i en miljö med så hög ljudnivå, många barn och personal som vill väl men inte hinner ta hand om eller se varje barn.
      /Hälsningar Anna förskollärare

      • Absolut är det så och jag skulle aldrig få för mig att lämna honom på förskola för att själv lägga mig och vila eller liknande. Jag planerar att börja jobba, grejen är att jag jobbar väldigt oregelbundet. Jag är tolk och jobbar på frilansbasis, kan därför inte veta säkert hur jag jobbar mer än några dagar i förväg. En dag för mig kan t.ex. vara att jag har ett uppdrag mellan 10-11 och ett till 13.30-14.00, jag kommer då inte att hämta sonen från förskolan vid 11.15 och sedan lämna honom igen klockan 13 och hämta igen 14.30. Det blir ju bara hattigt och dåligt för alla inblandade. Ett annat exempel som personalen på en förskola gav när jag frågade om hur det fungerar eftersom jag kommer behöva anpassa hans tider en del allt eftersom, hon sa att om jag börjar jobba klockan 13 vill de att jag lämnar redan vid 11 för att inte komma inramlande med en lämning mitt i lunchen eller under vilotiden. Har jag dagar utan uppdrag kommer jag ha sonen hemma, jag tycker ju om att ha tid med honom!

        Egentid är dessutom mer än att ha honom på förskola. Jag jobbar ju då och då nu också och jag älskar stunden i bilen när jag kör till uppdrag, själv med radion uppskruvad så högt att jag inte hör min egen falsksång när jag ylar med. Det är också att få in nya rutiner och att sonen kan lära sig att det är ok att vara med andra människor än mig, då kanske jag kan få en stund i badrummet med stängd dörr på kvällen utan att han blir ledsen och skriker utanför. Det finns väldigt många sidor till det här som INTE är ”dumpa sonen på föris så jag kan gå på spa en dag”.

        • Såklart!
          Menade inte att anklaga just dig på något sätt men blir ledsen ibland då jag vet att många föräldrar inte resonerar som du och jag ser hur de barn mår som vistas för länge på förskolan.
          Vet även att många föräldrar inte är medvetna om detta utan tror att förskolan är toppen och det bästa för deras barn vilket ju är sant till en viss del ,men anknytning och tid med föräldrar är ännu viktigare.
          Är tråkigt att vi får så lite resurser i förskolan, jag kan ha ont i magen vissa dagar för att jag inte hunnit ge alla barn tillräckligt med tid och uppmärksamhet.

          Sedan är det ju självklart viktigt med andpauser för att orka vara en bra mamma.Jag har själv en liten bebis och vet hur mycket man uppskattar små saker som att duscha ifred eller gå en promenad utan barnvagn eller att ha en konversation med någon utan att bli avbruten;)
          Men förhoppnings-vis finns ju en pappa eller andra släktingar/
          vänner med i bilden som kan ta hand om barnet och underlätta.

          Lycka till!

          • Det är ok, jag kände mig inte anklagad och tog absolut inte illa upp av din kommentar. Jag förstår att det kan vara ett problem och jag har, precis som du, sett hur barn mår dåligt av att bli lämnade alldeles för många timmar i en alldeles för stor grupp och kommer göra allt jag kan för att min son inte ska ha det så. Jag förväntar mig inte heller att alla som läser ska veta eller förstå hur mitt jobb fungerar, hur mina framtidsplaner ser ut eller hur vår livssituation är precis hela tiden. Jag gör ju ett medvetet val att inte skriva mycket om just de sakerna! Det är helt ok att du undrar, frågar och kommenterar så förklarar jag gärna hur jag tänker!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>