En oväntad vänskap

Den här filmen såg jag för ganska länge sedan men jag har inte haft tid eller ro att sitta ner och skrva om den. Jag tror säkert att många redan har sett den, den kom 2012 och var en jättesuccé. Jag förstår varför!

Filmen handlar om Driss, en ung förortskille med kriminell bakgrund som söker jobb som personlig assistent hos den rike och totalförlamade Philippe. Han söker egentligen jobbet bara för att han måste ha gjort ett visst antal ansökningar innn han kan få socialbidrag men han blir anställd och därifrån utvecklas, just det, en oväntad vänskap mellan Driss och Philippe.

Jag gillade verkligen den här filmen. Franskt må-bra-drama, väldigt lite action, en del smålöjliga saker här och var men jag log mig ändå igenom filmen. Hade dessutom roligt åt att de enda franska ord jag förstod var svordomar, en av våra bästa vänner från Shanghai är fransk och ni vet det där talesättet om att ditt modersmål är det språk du använder när du svär? Det stämmer! vi pratar engelska men han svär på franska och jag har lärt mig samtliga av de orden.

Stackars Louis Litt

Jag har börjat titta på Suits, det är llite lagom att ha i bakgrunden när jag gör annat. Det är inte en särskilt bra serie, jag har ett antal stora problem med den, men den kräver nära nog noll engagemang och tankeverksamhet och det passar mig perfekt just nu. Det finns som sagt många saker i serien att störa sig på men det som irriterar mig mest av allt är hur otroligt elaka alla är mot Louis Litt. Han är den enda karaktären i hela serien jag känner några sympatier alls för! Karaktären är tunn som silkespapper (finns inget vidare djup hos någon i serien) och allt är negativt. ”Titta så fånig han ser ut, titta vad elaka saker han säger, titta vilket löjligt förhållande han har med sin katt. Och han gillar balett och teater istället för sport, vilken tönt!” Alla andra karaktärer, särskilt huvudrollerna, är så elaka mot honom hela tiden. Han är mobbad. De tar varje chans att slänga en gliring eller att hitta kreativa sätt att frysa ut honom eller göra honom till offer för elaka skämt. Och varje gång han får nog och står upp för sig själv så är de nästan snälla i en liten stund, länge nog för att ge honom hopp om att kanske, kanske ska han bli accepterad som en i gänget om han bara sår ut lite till. Ger han igen med samma metoder blir han såklart elakingen som måste kämpa för de andras förlåtelse. Stackars, stackars Louis Litt! Jag hoppas att han får en ordentlig revanch någon gång i serien, det är han värd!

Han förtjänar bättre 

Lucifer

I tidernas början föll ängeln Lucifer, dömd att för evigt styra helvetet. Tills han tog en semester i Los Angeles. Nu är han ägaren av en populär nattklubb, går i terapi för att ”finna sig själv” och hjälper polisen lösa de fall som han själv råkar finna intressanta för tillfället.

Jag vet, det låter som en väldigt klyschig serie och jag förväntade mig skräp men för att vara en ”he is…. she is… together they fight crime” serie är den fantastiskt underhållande! Först och främst för att Lucifer absolut inte försöker dölja vem han är, han är rakt av helt ärlig med vem han är och vad han kan göra. Det är naturligtvis ingen som tror på honom men det är ju deras problem. Bra underhållning, kräver inte särskilt mycket engagemang. Maken och jag plöjer igenom serien så snabbt det går!

YouTube Preview Image

En man som heter Ove

Mina fina föräldrar skickade iväg mig på bio igår, jag har velat se Ove jättelänge så de erbjöd sig att vara barnvakter så jag kunde komma iväg. Åh vilken underbar film! Jag satt i biomörkret med ett stort leende och tårar rinnande genom nästan hela filmen. Bästa jag sett på länge!

_20160329_085656

The Grinder

Dean Sanderson (Rob Lowe) genomgår något av en livskris då tv-showen där han spelar huvudrollen, The Grinder, läggs ner. Han flyttar hem till sin bror Stewart (Fred Savage) och börjar snart jobba med honom på hans advokatbyrå. Han har ju trots allt spelat en advokat på TV, vad kan gå fel?

Det här är en helt ny och väldigt rolig komediserie jag hittade för några veckor sedan. Jag tror att jag har skrattat högt varje avsnitt, ofta lite jobbig eller pinsam humor men ändå så kul. Bra skådespelare rakt igenom och jag älskar hur de driver med alla advokat/jurist-shower som någonsin gjorts genom att göra en ny advokatshow.

The Hunger Games

Varje år väljs två ungdomar ut från var och ett av landets tolv distrikt. De ska sedan delta i ett fullskaligt gladiatorspel i form av reality tv, ”The Hunger Games” tills det bara är en överlevande kvar. Katniss (Jennifer Lawrence) representerar distrikt tolv efter att hon väljer att ställa upp istället för sin lillasyster och så påbörjas kampen för överlevnad.

Riktigt bra film, jag är helt fast! Jennifer Lawrence har länge varit en av mina favoritskådespelarskormen jag har ändå helt missat de här filmerna. Spännande och riktigt engagerande, ska genast se de andra filmerna i serien!

Singin in the rain

Don Lockwood (Gene Kelly) och Lina Lamont (Jean Hagen) är stjärnor i Hollywood stumfilmsera, ofta sagda att vara ett par även utnför vita duken trots att de egentligen avskyr varandra. När pratfilmer gör premiär beslutas det att även Don och Lina ska göra pratfilm. Det finns bara ett problem: Linas fruktansvärda röst. Don och hans vän Cosmo (Donald O’Connor) föreslår att problemet kan lösas gennom att Dons riktiga flickvän Kathy (Debbie Reynolds) dubbar Linas röst utan att någon, inklusive Lina, får veta om det.

Det här är en av mina favoritfilmer! Den gjordes 1952 och jag tycker att den håller än. Inte någon djup handling men den är så trevlig, en gullig och romantisk må-bra film med väldigt katchiga sång- och dansnummer. Jag ser om med jämna mellanrum och den gör mig alltid på så bra humör.

YouTube Preview Image

Inside out

När Rileys familj flyttar till San Fransisco får känslorna, Joy, Fear, Anger, Disgust och Sadness, som styr hennes reaktioner, tankar och känsloliv fullt upp med hur de kan hjälpa henne hantera ny skola, nya vänner och ett nytt hus. När Joy och Sadness försvinner från huvudkontoret börjar det bli svårt för de andra tre att hålla ihop Rileys liv länge nog för Joy och Sadness att hitta tillbaka.

Urgullig film som vi såg igår kväll. Som de flesta Pixar-filmer var det mycket hjärta, mycket humor och flera lager av handling och undertoner så att både barn och vuxna har roligt åt den. Mysig må-bra film helt enkelt, jag kommer säkert se om den fler gånger!

The Last Ship

Det blir otroligt mycket tid i soffan nu, särskilt när sonen är lite krasslig och helst vill ligga i famnen och sova. Så i jakten på något att göra under tiden letar jag nya tv-serier och gav The Last Ship en chans. Herre min gud så dålig den var! Jag klarade bara av att se den första kvarten eller så, kunde nästan känna mina hjärnceller begå seppuku i självförsvar! Det kan mycket väl vara det dummaste jag har sett och med några öl och goda vänner hade det varit roligt att kolla bara för att påpeka alla korkade, idiotiska och direkt felaktiga saker som händer. Lite som den här killen gjorde i sin underhållande recetion och tro mig, recentionen är bättre än serien!

File:The Last Ship Large Promo Poster.jpg