Första året som förälder

Alex bad mig skriva lite om hur jag har förändrats sedan sonen föddes, jag har gjort det i några omgångar tidigare, här, här och här så nu tänkte jag istället köra ett inlägg om några saker jag har lärt mig sedan  jag blev förälder:

  • Jag är villig att göra i stort sett vilka dumheter som helst, här hemma eller ute bland folk, om det får sonen att skratta.
  • Att ha barn är ungefär som att ha hund, man hejar automatiskt på alla andra människor med barnvagn, pratar med främlingar på bussen som sonen vinkar till och blir direkt kompis med alla andra föräldrar i sandlådan.
  • Man behöver inte alls sömn för att fungera, sömn är en lyx men på inget sätt nödvändig.
  • Det är jättekul att leka!
  • Mitt tålamod med sonen är i stort sett oändligt men har blivit mycket, mycket sämre med andra människor.
  • Att ha småbarn är ett heltidsjobb, som i hela tiden dygnet runt!
  • Att bli förälder har faktiskt inte ändrat mig som person så mycket som jag trodde att det skulle.
  • Föräldrakärleken som man hör om innan man får barn finns. Alla floskler är sanna, det är helt otroligt hur mycket jag älskar denna lilla människa!

Framtidsplaner 2016-2020

Alex önskade inlägg på sin blogg, en av dem var att jag skulle skriva lite om mina framtidsplaner. Så jag tänkte försöka skriva lite om hur jag och vi tänker oss de kommande fem åren, längre än så blir det väldigt mycket mer önsketänkande än planer.

Familj: Närmsta framtiden är ganska fokuserad på boendet och oss just nu. Efter så lång tid utan något som verkligen är helt och hållet vårat längtar vi efter att skapa ett eget hem och landa i det. Dessutom behöver vi tid tillsammans, som familj alla tre men också själva bara maken och jag. Vi har hållt på att hatta fram och tillbaka och bott på olika kontinenter av och till så mycket de senaste åren, det har aldrig varit någon kris eller risk för att förhållandet skulle spricka men vi behöver tid tillsammans för att ”växa ihop” igen. Ser vi till femårsplanen hoppas jag att det finns ett till barn i familjen vid det laget. Och en hund!

Jobb: Jag älskar att jobba som teckenspråkstolk men eftersom jag inte har en fast anställning som det längre och vi i längden vill bo utomlands igen ska jag försöka skaffa en ny utbildning som är internationellt gångbar. Del ett av den planen är att läsa in en mattekurs som jag aldrig gjorde på gymnasiet, varför behöver man motsvarane matte c för alla intressanta utbildningar? Det kommer jag ägna mig åt under sommaren och lite in på hösten, jag har valt väldigt långsam studietakt för att verkligen hinna få det klart en gång för alla. Matten ska bli klar under hösten, våren 2017 hoppas jag kunna börja högskolestudier. Antingen kommer jag läsa kurser som jag sedan kan tillgodoräkna mig eller börja ett program, blir det kurser under våren börjar jag på ett program till hösten 2017. Då borde jag vara klar med studierna lagom till att femårsplanen är slut. Under hela denna tid kommer jag frilansa som tolk också, när jag kan och det passar.

Fritid: Jag ska tillbaka till gymmet först och främst! Det kommer bli mycket enklare nu när maken är hemma och kan ta sonen en timma eller två när jag tränar. Någon gång inom en vettig framtid hoppas jag kunna börja rida igen. Jag har ridit sedan jag var fem år men slutade när vi flyttade till Shanghai och jag saknar det varje dag! Ser också fram emot att återuppta kontakt med gamla kompisar här i trakten.

Boende: Just nu är vi ju helt uppe i det här med nya lägenheten och att skapa något som är helt och hållet vårt. Det är en fyra med två badrum så vi kan och tänker bo där de kommande fem åren även om vi har turen att få fler barn. Men där runt 2020 har vi tänkt oss en förändring av något slag. Helst av allt vill vi utomlands igen, inte tillbaka till Kina men gärna till USA eller till något annat land i europa. Om det blir så att vi ska vara kvar i Sverige har vi pratat om att det kan vara läge att flytta till hus då men vi får se vad som händer med det.

Sådär, det är min plan! Får se hur det blir på riktigt, verkligheten har ju en tendens att ställa till det så allt det här är väldigt öppet för anpassning och omprioritering!

DSC00034Äldsta bilden jag har på denna datorn, kinesiskt nyår i Shanghai 2013, början på ormens år. 

Svar del två

Har det du längtade efter när du bodde i Shanghai införlivats eller var det bara fantasier?

Det har i stort sett införlivats eller kommer att införlivas i sommar när vi flyttar in i vår nya lägenhet. De saker jag längtade efter var frisk luft och natur (som jag får massor av varje dag när jag är ute och går nu), rena och ordnade matbutiker (älskar ICA Maxi!), få vara nära resten av familjen (sonen träffar sin mormor och morfar minst två gånger i veckan) och att kunna ta mig fram på mitt eget språk (även om myndigheter fortfarande förvirrar skiten ur mig).

Men det jag längtat efter mest av allt är ett eget hem, vi har bott i tre olika lägenheter i Shanghai och alla tre har vi hyrt möblerade. Jag har verkligen saknat att bo någonstans som är ”mitt”, mina saker så som jag vill ha dem, mitt hem som ingen annan kan styra över. Och om mindre än två månader så får jag det också, det kommer bli så kul!

Och vad saknar du från Shanghai?

Jag saknar det gränslösa utbudet och bekvämligheterna! Att kunna åka till skräddaren med en bild och säga ”jag vill ha den här men med kort ärm och i annan färg”. Eller att kunna beställa hem mat från hundratals restauranger när jag inte orkar laga mat. Att kunna ta en taxi ute på gatan helt oplanerat och billigare än en bussbiljett här hemma. Jag saknar verkligen att ha en ”ayi”, jag hade gärna haft någon som kom hit två dagar i veckan för att städa, diska och ta hand om tvätten.

Jag saknar utbudet av konst också. I Shanghai fanns det statyer och tavlor på alla gator, konstparker med gratis inträde och diverse installationer i alla köpcenter. Man fick en dos konst dagigen utan att behöva planera in besök till något museum, det gillade jag verkligen. Sverige hade gärna fått lysa upp sina städer mer också, Shanghai är så otroligt vackert på natten när all belysning tänds.

Tror du ni kommer flytta ut i världen igen när sonen blir större?

Vi hoppas det, får vi en chans om fyra-fem år så tar vi den! Nu vill vi hem och landa lite i det och bygga en lugn och trygg ”hemmabas” men vi har aldrig tänkt att vi skulle vara kvar här i femtio år. Vi känner oss ganska färdiga med Kina så dit flyttar vi nog inte tillbaka men jag hade gärna testat på ett annat land i europa, USA eller Australien några år!

DSC00375Shanghai by night, Pudong, the Bund och centrala Puxi

Svar del ett

Det dök upp några kul frågor från Alex i kommentarsfältet som jag tänkte svara på, alltid kul med frågor! Om någon mer undrar något så dra iväg en fråga i en kommentar när som helst.

Nu när du bott i jkpg i nästan ett halvår undrar jag: blev det som du tänkt dig?

Ja och nej, hemflytten blev ju så oplanerad. Jag hade ju till exempel inte tänkt mig att vi skulle bo fyra månader i mina föräldrars gästrum, hyra hus av våra kompisar, vara ifrån maken så mycket eller inte ha alla saker som jag hade behövt på plats. Andra saker blev som jag tänkt mig, promenader, lättare kontakt med bvc, aktiviteter i form av babysång och öppna förskolan, mycket tid för sonen med sina mor- och farföräldrar. Han är ju den främsta anledningen till att vi flyttade hem så mycket av det jag hade tänkt mig kretsar kring hur det blir för honom. Vi hade lämnat Shanghai någon gång under det här året i vilket fall som helst men om det inte var för att vi fick barn hade vi nog snarare flyttat vidare i Asien, till Kuala Lumpur eller någonstans i Japan.

Jag känner mig mycket lugnare här precis som jag hade tänkt mig. Mycket av det handlar om språk, hade nog känt samma sak i ett land där jag kunde använda mig av engelska. Jag vet vad jag köper för mat, både till sonen och till mig, jag kan läsa bipacksedeln på mediciner, jag kan kontakta myndigheter eller banker utan att behöva hjälp av andra eller göra det till ett heldagsprojekt.

Har du kunnat ta upp relationer utan problem eller har folk försvunnit?

Också både och. Vi har ju varit ifrån Jönköping i nästan fem år så vi har tappat kontakten med de flesta bekantar eller mer ytliga kompisar. Nära vänner har vi däremot kvar, de som lämnat stan under den här tiden träffar vi ganska ofta på helgerna. Dessutom har vi fått många nya vänner i Shanghai som flyttat tillbaka och dem håller vi kontakt med så gott det går trots geografisk spridning.

Känns det som hemma?

Ja! Jönköping har alltid varit och kommer nog alltid att vara hemma för mig. När jag bott på andra ställen (Vänersborg, Göteborg, Shanghai) har det alltid känts som att åka hem när jag åker hit för att hälsa på.

Maj2014_1324bGammal bild men samma fina stad!

Topp fem

Alex skickade iväg en önskan om ett inlägg: ”De topp fem saker till sonen du inte hade klarat sig utan hans första sex månader och de topp fem saker till sig själv du inte hade klarat dig utan hans första sex månader.” Jättekul idé, tack för förslaget! Om någon av er andra har frågor eller idéer om inlägg så dra iväg det i en kommentar bara!

Jag utgår ifrån att saker som typ dusch och tvättmaskin inte räknas, det har man ju ändå varesig man har en bebis eller inte. Jag tänker mig också att saker som blöjor och kläder är självklara.

De första tre-fyra månaderna av hans liv behövde han ju egentligen bara närhet, mat och nya blöjor då och då. Närhet och mat fick han ju av mig (närhet även av maken såklart) så det han inte hade klarat sig utan var ju oss. Allt annat hade man kunnat strunta i då i början, han behövde ingen stimulans från leksaker eller så utan allt han behövde fick han från oss. Jag hade däremot inte klarat mig utan ett vettigt skötbord, det är mycket blöjbyten i början. Annan jättebra grej är småhanddukar från IKEA, de säljs i typ tiopack för jättelite pengar och har används flitigt som läckageskydd i BH, till kräktorkning, kladd-runtmunnen-torkning och i stort sett vadhelst jag har behövt. Hade alltid minst tre inom räckhåll de första sex månaderna av hans liv, nu kan jag oftast nöja mig med att ha dem utplacerade på strategiska ställen. Jag får nog samla ett par ”dålig-mamma-poäng” också och erkänna att jag hade haft det tufft utan internet och underhållande b-serier på TV, eftersom jag var i Shanghai satt jag inne mycket pga värme och dålig luft och jag behövde något som underhöll mig och gav mig någon sorts anknytning till världen utanför lägenheten.

När han blev något större och vi kom hem till Sverige så är nog både han och jag väldigt glada över barnvagnen, vi tycker om att vara ute och gå. När han var riktigt liten var det perfekt sömnmedel att stoppa honom i vagnen och nu när han är större kan han antingen sova i den eller sitta och se sig omkring, mycket uppskattat! Barnstol vid matbordet är också en höjdare, han tycker det är roligt att sitta där och ha koll på vad som händer och jag får äta med båda händerna. Jag har en liten pojke som gillar att bada så han är väldigt glad för badbaljan nu när vi inte har badkar. Hygienmässigt hade det ju gått bra att duscha honom men han gillar verkligen att sitta och plaska! Från ca 4-5 månaders ålder började han få glädje av leksaker också så de tre favoritsakerna hamnar väl på hans lista. Personligen hade jag gärna sett andra leksaker som favoriterna men men…

För att sammanfatta, jag hade inte klarat mig utan skötbord, handdukar, barnvagn, internet och barnstol (från ca 4-5 månaders ålder, innan dess var det ingen nytta) och han hade inte klarat sig utan oss, sin barnvagn, favoritleksakerna och badbaljan. Jag kan faktiskt inte komma på en femte sak som är så viktig för honom, visst finns det grejer han gillar man inget som är på nivå av ”hade inte klarat sig utan”. Så länge han har oss nära är han nöjd.

DSC_0492Favoriterna: Biet, Delfinen och Äckel Päckel Mojjen 

Frågor och svar

Idag åker jag till Göteborg över dagen, ska tillbringa dagen med mina svärföräldrar och ge dem lite kvalitétstid med sonen och i eftermiddag hämtar jag och sonen maken på flygplatsen. Underbart att ha honom hemma ett par veckor! Jag kommer antagligen inte skriva så mycket idag så det blir ett inlägg med svar på några frågor som Alex hade. Jag tycker det är jätteul när det kommer lite frågor i kommentarsfältet, är det någon annan som undrar något så bara fråga!

Jag förstår att beslutet att flytta till Sverige växt fram och inte togs så abrupt som der kom fram i bloggen. Men jag är så nyfiken på hur ni resonerade?

Det var faktiskt lite av båda. Vi har flaggat för att vi vill tillbaka till Sverige sedan jag blev gravid ungefär, vi ville inte vara kvar i Kina för länge med bebis pga luften och trafiken och allt.  Sedan har det mest handlat om att hitta en bra öppning för maken på företaget här hemma. Nu i december fick maken erbjudande om en bra tjänst som började i januari, så det blev ganska abrupt faktiskt. När jag och sonen flög hem var det bara tänkt att vi skulle stanna över jul men när maken fick det här jobberbjudandet bestämde vi att jag skulle stanna kvar här för att sonen skulle slippa två flygresor fram och tillbaka. Eftersom maken pendlar hade jag ju varit ensam med sonen i vilket fall som helst och då är det bättre för både honom och mig att vara i Sverige där vi kan vara ute och där jag kan få hjälp från mina föräldrar och svärföräldrar när det behövs. Dessutom var det enklare att leta boende när jag faktiskt var på plats och kunde åka och titta på hus och lägenheter istället för att vi skulle sitta i Kina och skicka vänner eller föräldrar på visningar och sedan fatta beslut utifrån deras intryck.

Hur känns det att ha 100% ansvar för sonen? Hur känner mannen?

Det känns bra, inget jag har funderat särskilt på. Jag är ju alltid ansvarig för honom på något vis, han är ju alltid min son även om han är med någon annan. Det är ju självklart att det hade varit skönt med avlastning ibland, allt blir ju enklare när man är två. Men ansvaret är det samma känns det som, även om jag kan släppa kontrollen när han är med någon annan så kan jag nog aldrig känna att han inte är mitt ansvar. Det är dock inte samma sak som att säga att ingen annan har ansvar, är han med någon annan oavsett vem har denne givetvis också ett ansvar. Att jag är ensam med sonen mycket har både för-och nackdelar. Visst är det slitigt iband och det hade varit skönt att få duscha själv oftare men samtidigt är det så underbart och roligt att få vara med honom så mycket och se hur han utvecklas och lära känna honom som person. Hur jobbigt det än blir ibland så är jag evigt lycklig och tacksam över att få vara hans mamma.

Maken och jag tycker nog ungefär samma sak, vi saknar varandra och det är jättetråkigt att han missar mycket tid med sonen men det är bara en kort period och det är vad som blir bäst för oss i längden.

När blir det en tur tillbaka till Shanghai? När blir mannen hemma igen?

Jag vet inte om det blir någon mer tur tillbaka, iallafall inte inom en snar framtid. Det hade varit jätteroligt att åka tillbaka några veckor för att säga hej då till staden och till vännerna där. En sista promenad utmed the Bund, en sista middag på Boxing Cat och Char och Maya, en sista ledig dag med maken i Century Park, en sista drink i ”Flasköppnaren” och en sista galen tequilakväll på La Bota, en sista ordentlig shoppingrunda på Fake Market och Fabric Market och hos Eden Jewelry. Men sonen mådde ju så dåligt under flygningen hem att det är inte värt att släpa honom fram och tillbaka bara för att jag vill shoppa och promenera i en särskild park. Så nästa tur till Shanghai blir kanske om tio-femton år, någon gång måste vi dit hela familjen och visa sonen var han är född!

Maken kommer hem ”permanent” till sommaren, jag vet faktiskt inte om det är ett datum bestämt. Men någon gång i sommar, antagligen i början av sommaren. Tills dess är han hemma på halvtid!

DSC01190På promenaden vid The Bund, utsikt mot Pudong

Sonen och maken

Alex frågade om hur maken och sonens relation fungerar eftersom han jobbar mycket och reser ganska ofta och hur han tänker göra med föräldraledighet. Jag brukar ju inte skriva om honom här men jag frågade om han var ok med att vara huvudperson i det här inlägget och det var han. Alex, tack för omtanken när du i kommentaren tänkte på att jag inte brukar skriva om maken!

För att svara på frågan, de har en jättebra relation. Visst jobbar maken mycket men vi är ofta vakna samtidigt på morgonen så då brukar maken alltid ta lite tid till att leka med sonen (och då passar jag på att göra frukost till mig) och vi har oftast några timmar tillsammans på kvällarna mellan att han kommer hem och sonen somnar för natten. Har han möten eller jobb att göra på kvällen gör han ofta det efter att sonen somnat. Sonen blir alltid överlycklig när maken kommer hem, han har ett särskilt leende som är bara för maken och det räcker ofta att maken tittar på honom för att han ska börja sprattla och skratta. Jag tror att deras relation kommer bli ännu bättre om några månader när jag drar ner på amningen och maken kan börja mata också, just nu är ju sonen av förklarliga skäl betydligt mer beroende av mig.

Angående föräldraledigheten kommer väl maken ta ut den tiden som är avsatt bara för pappan men när eller hur har vi inte planerat. Han kommer antagligen inte ta mer tid än så, delvis eftersom jag inte har ett fast jobb så det är ju han som måste jobba och delvis för att jag helt egoistiskt vill vara hemma med sonen så mycket som möjligt. Jag har alltid velat vara hemma med mitt/mina barn länge och tack vare hans ambition och karriär kan jag vara det.

Vi har ett väldigt könsstereotypt familjeliv som kanske får en och annan jämställdhetsivrare att bli upprörd men vi ser det inte så. Vi är ett lag och vi tillsammans jobbar för att ge vår familj och varandra det bästa möjliga, strunt samma ”vems tur” det är att ta en vakennatt eller vem som bytte blöja sist. Det här fungerar jättebra för oss, jag får vara mamma på heltid, han kan fortsätta att satsa på sin karriär och alla tre i familjen mår bra och har kvalitetstid tillsammans på kvällar och helger.

Framtiden

Jag fick en kommentar från Sanna där hon undrade lite över varför jag är i Shanghai och om vi bor här permanent (för alla er som läser, jag kör inte med särskilda inlägg för frågestunder eller tips på vad jag ska skriva om så undrar ni något dra iväg en fråga när som!) Jag har skrivit om bakgrunden till varför jag och maken är här tidigare men det var i april förra året så det kanske är fler än Sanna som börjat läsa bloggen efter det och undrar samma sak så inlägget om hur jag hamnade i Kina finns att läsa här.

Det inlägget nämner inte mycket alls om våra framtidsplaner för då hade vi inte så mycket konkreta planer. Vi har fortfarande inga konkreta planer men det börjar forma sig lite halvplanerade saker för framtiden. Vi kommer inte vara kvar i Shanghai permanent, det har aldrig varit tanken även om tiden här blev betydligt längre än vi först tänkte oss. Någon gång inom det närmsta året ska vi härifrån men vi vet inte när eller vart vi flyttar då. Kanske tillbaka till Sverige, kanske till något annat land. Det enda vi bestämt är att vi inte vill vara kvar i asien längre. Vi är ganska sugna på att flytta tillbaka till Sverige under en period för att ha en stadig ”hemmabas”, vara nära våra familjer och vänner nu när vi har sonen också. Men långsiktigt så vill vi kunna flytta utomlands igen, upplevelsen här i Kina har varit så häftig och vi vill båda testa på att bo i fler länder. Det perfekta hade varit att komma hem till Sverige i några år och sedan flytta vidare på ett nytt expat-kontrakt.

Jag har ju inget fast jobb hemma längre så jag känner mig ganska flexibel med var jag kan bo. Oavsett var vi hamnar kommer jag försöka börja plugga igen, hur mycket och på vilket sätt beror på var vi bor och hur allt fungerar med sonen. Jag läste ju några kurser på distans förra hösten och det fungerade jättebra och jag hoppas kunna ta upp studierna igen när sonen blivit lite större. Jag velar fortfarande med vad jag ska utbilda mig inom men något som fungerar bättre internationellt blir det oavsett. Och något utan matte!

Frågor och svar om språk

Hemma igen efter rundresan oh det är skönt att sova i sin egen säng! Nu ska jag komma ikapp med alla inlägg om resan som jag inte kunnat skriva under tiden och passa på att svara på lite frågor. Jag tycker det är jättekul när det ramlar in frågor i kommentarsfältet om allt mellan himmel och jord och jag svarar gärna om någon undrar något. Jag kör ju inte (eller iallafall väldigt sällan) med hela frågestunder så om ni sitter på en undran bara släng iväg det i kommentarsfältet!

Mag hade flera kul frågor om hur det fungerar med språk och kommunikation för mig i Kina så jag ska försöka ge mig på att svara och förklara lite nu. Följdfrågor är såklart också välkomna!

Hur mycket av språket talar du? Tar du dig fram på vardagsnivå?

Jag pratar inte så väldigt mycket själv, jag skulle beskriva det som ”turistnivå”, kanske lite mer. Jag kan tala om för taxichauffören vart jag ska åka, hur han ska köra och var han ska stanna. Jag kan förhandla om priser på marknader, be om hjälp att hitta till saker, beställa mat och behärskar generella artighetsfraser. Jag tar mig fram på vardagsnivå men klarar inte av att hålla en hel konversation. Däremot förstår jag mycket mer av språket än vad jag själv kan prata, jag hittar inte alltid rätt ord men om någon annan säger det så vet jag vad det betyder.

Studerar du språket? Vad är ditt mål med språket? (dvs, hur bra vill du behärska det?)

Jag studerade språket när vi först flyttade hit, först med privatlärare och sedan en termin heltid på universitet. Tyvärr tappade jag mycket av det efter det första året när jag inte kunde få mer tjänstledigt från mitt jobb och började åka fram och tillbaka, tre månader i Sverige och ett par månader i Kina. Jag var borta länge nog för att glömma delar av språket men aldrig här länge nog för att kunna få någon kontinuitet i att fortsätta studera det. Nu när jag sagt upp mig och flyttat hit har jag valt att prioritera andra studier för att få ihop en ny, internationellt gångbar examen så kinesiskan har fått stå åt sidan.

Jag skulle vilja prata mycket mycket mer men inser att det kommer krävas mer studier än vad jag vill lägga på det. Jag har helt enkelt inte motivationen till att sitta och plugga kinesiska flera timmar om dagen och det är ungefär det som behövs för att lära sig. Jag har hört människor beskriva att de lär sig språk som i en trappa, man utvecklas och går upp ett steg och där når man en platå tills man knäcker nästa språkliga kod och tar sig upp ett steg till. Kinesiskan är lite som att försöka ta sig uppför i en rulltrappa som går ner! Så mitt realistiska mål är att behålla den språkliga nivå jag har nu och använda mig av det jag kan.

Jag tänker att jag inte skulle stå ut med att inte kunna ta mig fram (eller åtminstone ha det som mål) på det lokala språket som boendes i ett land. Jag har studerat varje språk där jag bott för att åtminstone kunna konversera, om det så varit franska eller kiswahili eller luganda. Svårighetsgraden där du bor är ju skyhög så jag har full förståelse för att engelska behövs men det är just därför jag är nyfiken på din syn på språket i kombination med att faktiskt bo där.

Ja, det är ju lite knepigt med språk i Kina. Dels är mandarin (det officiella språket vi kallar ”kinesiska”) uppbyggt helt och hållet på uttal och olika toner. Tänk ”tomten” som i marken ditt hus står på och jämför med uttalet av ”tomten” som i den skäggiga mannen som dyker upp vid jul. Hela språket är uppbyggt på samma sätt men med fyra eller fem olika uttal och betydelser för varje ord. Problem två är att även om man lärt sig mandarin så talas det flera olika språk och dialekter i Kina som är så olika att man inte förstår varandra annat än i skrift som är den samma. Jag pratar som sagt en del mandarin men får jag en taxichaufför som pratar shanghainesiska förstår jag inte ett ord! Problem nummer tre är att långt ifrån alla kan engelska, det är inte något som undervisas i skolan. Där lär man sig ryska som andraspråk. Det börjar mer och mer förändras och många unga (kanske 20 och yngre) kan iallafall några engelska ord men det är sällsynt att man träffar någon utanför de största turist- och expatområderna som kan engelska. Mycket pekande och kroppsspråk blir det!

 

Svar på frågor

Jättekul när det kommer frågor i kommentarsfältet, jag kör vidare med svarsinlägg på frågor om kommande bebisen!

Betyder detta att ni blir några år till i Kina?

Nej, vi håller oss till samma plan dvs drygt ett år till i Kina. Denna gången blir det inga ytterligare förlägningar, vi vill härifrån efter det främst pga luftkvalitén (eller avsaknad av luftkvalité snarare) och mängden trafik. För oss är det ju en sak att ha på ansiktsmask eller se sig för vid gatorna där folk kör som dårar men vi vill helst vara någon annanstans när bebisen blir lite större.

Hur känns det med mor och farföräldrar så långt bort?

Självklart hade det varit jättekul att ha dem nära men som planeringen ser ut nu kommer vi ändå träffa dem ganska mycket. De kommer vara här och hälsa på minst en gång var under sensommar/höst, vi kommer vara hemma vid jul, jag och bebisen åker säkert hem och hälsar på några veckor nästa vår också om inte de kommer hit igen och om vi ska tillbaka till Sverige nästa år blir det ju flera resor ändå för att ordna med boende och förbereda för flytt. Just för att avståndet är så pass stort lägger man kanske också extra energi på kontakten man kan ha, med mail och Skype till exempel. Far- och morföräldrarna kommer få jättemycket mail och bebisbilder!

Är det mannens jobbförsäkring som betalar även för din vård eller betalar ni själva?

Vi har en försäkring via makens jobb som täcker oss båda helt och hållet och som givetvis också kommer täcka alla bebisens behov av vård, vaccinationer och undersökningar. Det är standard att när man är på ett expatkontrakt ingår även den medföljande familjen i alla betalda resor och försäkringar och liknande.

Hur går det med språket under läkarbesök, får du ha tolk eller pratar de engelska? Eller du kinesiska?

På det sjukhuset vi är kan all personal engelska. Naturligtvis mer eller mindre men mycket nog för att vi ska kunna ha fungerande kommunikation. Då och då sitter jag och läkaren med google translate men det är mest när jag inte förstår anatomiska eller medicinska termer på engelska, annars fungerar det bra mellan oss och om jag ska göra en undersökning med någon som inte har så bra engelska, till exempel ultraljud då teknikern inte kan så mycket, så är läkaren med och tolkar och visar hela tiden. Men det här är ett särskilt sjukhus som är väldigt riktat mot just expats och/eller engelsktalande så inget på detta sjukhus kan räknas som standard för kinesiska vårdinrättningar.