Demotivational monday

Sonen sover i vagnen ute på balkongen, jag sitter och funderar på framtiden. Sista dagen för att söka till högskolan för vårterminen om jag ska plugga i vår. Får se om jag hittar något jag vill bli när jag blir stor.

Image result for demotivational posters

Demotivational monady

Ny vecka, nya tag, en ny möjlighet att börja det där nya livet som ska vara så bra och nyttigt och härligt och perfekt! Eller så inser vi att det fakiskt bara är en helt vanlig dag precis som vilken onsdag som helst och nöjer oss med det. Glad måndag hörrni!

Färgglatt

Vad gör man en lugn eftermiddag när man är för trött och lat för att göra allt man borde? Jo, man testar alla sina nagellack för att se vilka som har torkat och inte kan användas mer. Det räknas typ som städning.

DSC_1160Alla lack är fortfarande fullt användbara

När kommer hösten?

Jag längtar efter hösten nu! Inte för kyla och myskvällar och regn och allt sånt som jag också gillar utan för att jag vill att alla aktiviteter ska dra igång igen. Missförstå mig inte, jag älskar att vara hemma med min son, men nu när maken är tillbaka på jobbet och jag är ensam på dagarna samtidigt som alla aktiviteter där man träffar folk (babysång, öppna förskolan osv) fortfarande har sommarlov börjar jag bli lite tokig. Jag vill prata med vuxna människor! Jag är så fruktansvärt trött på att höra min egen röst när jag går här hemma och småpratar med sonen hela dagarna och hur underbar han än är så blir det inte precis några djupare konversationer. Samtidigt känns det inte som att jag har så mycket att prata om, jag hinner knappt hänga med i nyhetsflödet, hinner definitivt inte läsa upp mig på aktuell forskning som jag ofta gjorde för skojs skull förr. Så när maken kommer hem blir det mycket ”Hej älskling, har du läst (valfri intressant nyhet), (valfri intressant person) skrev en jättebra debattartikel om det. Vad tycker du?” ”Nej, jag har missat (valfri intressant nyhet) helt! Idag har jag lagat tio portioner barnmat. Och så har vi gungat. Och lekt i sanden. Och byggt torn jättemånga gånger för det är kul när de rasar och det säger pang.”

Frågan är om det kommer bli bättre när sonen lär sig prata!

YouTube Preview Image

Relativt gammal

Häromagen var jag och vaxade benen och fick min månadsdos av tjejighet, intriger och skvaller. Hon som vaxar mig är hur skön som helst och använder kunder (ialafall mig) som bollplank och terapeut för att prata om sitt datingliv. Så jag vet allt om de olika killarna hon träffar och vad de sa och vad hon sa och hur hon känner men undrar vad han känner. Så jag gick dit lite nyfiken på vad som hänt sedan sist då en kille hon var lite intresserad av gärna träffades men inte ville ha något seriöst. Men nu var han borta och hon har träffat en annan kille och är störtkär. Så oj vad det funderades högt! Ska hon satsa på honom? Tänk om han inte känner samma sak? Hur frågar man det? Och när frågar man det? När han gjorde sådär, vad tror du det betydde? Tänk om det betydde något annat! Ja, ni förstår. En vaxning hos henne så känns det som att jag sträcktittat på minst en säsong av valfri tonårssåpa, det är jättekul!

Men, nu kommer det som gjorde att jag kände mig så väldigt gammal. Vaddå hur man ska prata? Det är väl bara att ringa och prata tyckte jag. Tydligen inte. Att prata ”på riktigt” är tydligen en jättegrej, man ska använda Tinder (hon fick förklara för mig vad det var) eller på sin höjd sms om man har träffats länge. Och då hör jag mig själv säga ”på min tid ringde vi alltid till varandra”. Det är bara gamla människor som börjar en mening med ”på min tid…”! När hände det? Visst, det är i runda slängar femtton år sedan jag höll på med något som skulle kunna kallas dating men kom igen, är det verkligen så att man inte längre pratar med den man är intresserad av för att det blir för seriöst? Tack gode gud att jag har maken och slipper den där cirkusen, att höra om det en timma i månaden är alldeles lagom för mig!

DSC_1079