Låg energi

Jag har en period av trötthet just nu, delvis därför jag inte skriver så mycket här. Inget att oroa sig för, jag mår bra och allt är fint men jag är trött. Den energin jag har går åt till att vara en bra mamma och med det lilla som finns kvar efter det försöker jag vara en bra fru. Jag har egentligen ungefär 1-2 timmar på eftermiddagen när sonen sover här hemma då jag borde plugga, städa, tvätta, ringa viktiga samtal och se över våra försäkringar eftersom jag är ganska säker på att vi är dubbelförsäkrade på många vis. Jag skulle också vilja träna, läsa och blogga. Istället ligger jag mest i sängen och har milt dåligt samvete för att jag varken gör något av det jag borde eller vill. Jag är knappast den enda som blir lite extra trött när hösten kommer krypande, hoppas på att energin kommer tillbaka snart för jag saknar verkligen att skriva!

 

 

Lönsamt?

Jag måste gnälla lite på det här, kom igen Transportstyrelsen! Skicka ut en räkning på en femma, det kostar ju mer än så att skicka brevet. Ni går back på det här! Ännu värre, skattebetalarna går back på det. Vad sägs om en policy av att registrera alla avgifter som en enskild bilägare ska betala (infrastrukturavgift, trängselskatt osv) och skicka en räkning när summan uppgår till MER än kostnaden att skicka en räkning? Det irriterande är att vi var i Göteborg i lördags så om en vecka kommer det dimpa ner en ny räkning på ca tio kronor för trängselavgiften där. Samordning och effektivitet för helvete! Men det är ju en statlig myndighet, det är såklart alldeles för mycket begärt att de ska ha smarta lösningar som spar in på kostnader och arbete.  Det är ju trots allt bara skattepengar!

DSC_1292

Ny garderob?

Alex skrev ett inlägg för några dagar sedan om kläder efter graviditeten, när inget man har längre passar och kroppen ändras åt alla håll och kanter. Jag har funderat lite på det, jag har nämligen tänkt precis som hon att det är ok att inget i garderoben passar riktigt bra för snart blir jag som vanligt igen eller iallafall så slutar kroppen att ändras så mycket och då kan jag köpa nytt/rensa gammalt/se bra ut i favoritplaggen igen. Men tänk om så som jag är nu är mitt nya ”vanliga”, om jag faktiskt inte kommer få tillbaka någon rumpa och om alla de där kilorna jag gått ner verkligen är borta för alltid? Om det är så behöver jag köpa en helt ny garderob, i stort sett varenda plagg jag har är för stort. Dessutom är flera av mina jeans plötsligt ett par centimeter för korta, jättekonstigt. Kan man få längre ben av att amma?

Realisten i mig säger att jag kommer gå upp i vikt igen, förr eller senare. Men den vikten kanske sätter sig på helt andra ställen, vad vet jag? Så nu när hösten närmar sig, köra vidare på för korta byxor och för stora tröjor eller köpa nytt som jag kanske (förhoppningsvis!) inte kommer kunna få på mig om några månader?

Å andra sidan verkar det ju vara modernt med lite för korta jeans

Första året som förälder

Alex bad mig skriva lite om hur jag har förändrats sedan sonen föddes, jag har gjort det i några omgångar tidigare, här, här och här så nu tänkte jag istället köra ett inlägg om några saker jag har lärt mig sedan  jag blev förälder:

  • Jag är villig att göra i stort sett vilka dumheter som helst, här hemma eller ute bland folk, om det får sonen att skratta.
  • Att ha barn är ungefär som att ha hund, man hejar automatiskt på alla andra människor med barnvagn, pratar med främlingar på bussen som sonen vinkar till och blir direkt kompis med alla andra föräldrar i sandlådan.
  • Man behöver inte alls sömn för att fungera, sömn är en lyx men på inget sätt nödvändig.
  • Det är jättekul att leka!
  • Mitt tålamod med sonen är i stort sett oändligt men har blivit mycket, mycket sämre med andra människor.
  • Att ha småbarn är ett heltidsjobb, som i hela tiden dygnet runt!
  • Att bli förälder har faktiskt inte ändrat mig som person så mycket som jag trodde att det skulle.
  • Föräldrakärleken som man hör om innan man får barn finns. Alla floskler är sanna, det är helt otroligt hur mycket jag älskar denna lilla människa!

Min ettåring

Idag är det ett år sedan sonen föddes. Det har gått så otroligt fort och så mycket har hänt, sitter och tänker tillbaka på det där hjälplösa lilla knytet som kom till oss och kan inte riktigt förstå att den viljestarka och energirika busungen vi har nu är samma barn. Det händer så mycket hela tiden, han kryper och går, äter gärna själv, älskar att leka kurragömma och att titta på bilarna på gatan men är helt ointresserad av TV . Det är skoj att bada och riva klossarna men inte att leka tittut. Musik är bra men höga ljud som skratt och nysningar är obehagligt. Om det inte är han själv som nyser, då är det så kul att man skrattar högt! Jag är så lycklig och tacksam för att jag får vara hans mamma!

IMG_7092 DSC_1214

 

Då och nu, lilla knodden har blivit stor!

När kommer hösten?

Jag längtar efter hösten nu! Inte för kyla och myskvällar och regn och allt sånt som jag också gillar utan för att jag vill att alla aktiviteter ska dra igång igen. Missförstå mig inte, jag älskar att vara hemma med min son, men nu när maken är tillbaka på jobbet och jag är ensam på dagarna samtidigt som alla aktiviteter där man träffar folk (babysång, öppna förskolan osv) fortfarande har sommarlov börjar jag bli lite tokig. Jag vill prata med vuxna människor! Jag är så fruktansvärt trött på att höra min egen röst när jag går här hemma och småpratar med sonen hela dagarna och hur underbar han än är så blir det inte precis några djupare konversationer. Samtidigt känns det inte som att jag har så mycket att prata om, jag hinner knappt hänga med i nyhetsflödet, hinner definitivt inte läsa upp mig på aktuell forskning som jag ofta gjorde för skojs skull förr. Så när maken kommer hem blir det mycket ”Hej älskling, har du läst (valfri intressant nyhet), (valfri intressant person) skrev en jättebra debattartikel om det. Vad tycker du?” ”Nej, jag har missat (valfri intressant nyhet) helt! Idag har jag lagat tio portioner barnmat. Och så har vi gungat. Och lekt i sanden. Och byggt torn jättemånga gånger för det är kul när de rasar och det säger pang.”

Frågan är om det kommer bli bättre när sonen lär sig prata!

YouTube Preview Image

Sömnbrist

Vi håller på att vänja sonen vid att sova själv i sin egen säng. De flesta nätter är helt ok, vi har haft några riktigt bra men de senaste tre nätterna har verkligen varit hemska! Jag har fått runt tre-fyra timmars sömn per natt, fördelat över hela natten och nu fungerar jag inte helt och hållet. Googlar på ”Sleep depravation” och hittar förutom Wikipedia-artikeln även en artikel av en psykolog specialiserad på sömn med titeln ”Why sleep depravation is torture”. Nej, jag blir inte torterad men hela stycken beskriver precis hur jag känner mig just nu!

”The first signs of sleep deprivation are unpleasant feelings of fatigue, irritability, and difficulties concentrating.  Then come problems with reading and speaking clearly, poor judgment, lower body temperature, and a considerable increase in appetite  If the deprivation continues, the worsening effects include disorientation, visual misperceptions, apathy, severe lethargy, and social withdrawal.”

Det blir ingen morgonpromenad idag, det blir sängen och en stilla bön om ett par timmars sömn för att klara dagen!

Relativt gammal

Häromagen var jag och vaxade benen och fick min månadsdos av tjejighet, intriger och skvaller. Hon som vaxar mig är hur skön som helst och använder kunder (ialafall mig) som bollplank och terapeut för att prata om sitt datingliv. Så jag vet allt om de olika killarna hon träffar och vad de sa och vad hon sa och hur hon känner men undrar vad han känner. Så jag gick dit lite nyfiken på vad som hänt sedan sist då en kille hon var lite intresserad av gärna träffades men inte ville ha något seriöst. Men nu var han borta och hon har träffat en annan kille och är störtkär. Så oj vad det funderades högt! Ska hon satsa på honom? Tänk om han inte känner samma sak? Hur frågar man det? Och när frågar man det? När han gjorde sådär, vad tror du det betydde? Tänk om det betydde något annat! Ja, ni förstår. En vaxning hos henne så känns det som att jag sträcktittat på minst en säsong av valfri tonårssåpa, det är jättekul!

Men, nu kommer det som gjorde att jag kände mig så väldigt gammal. Vaddå hur man ska prata? Det är väl bara att ringa och prata tyckte jag. Tydligen inte. Att prata ”på riktigt” är tydligen en jättegrej, man ska använda Tinder (hon fick förklara för mig vad det var) eller på sin höjd sms om man har träffats länge. Och då hör jag mig själv säga ”på min tid ringde vi alltid till varandra”. Det är bara gamla människor som börjar en mening med ”på min tid…”! När hände det? Visst, det är i runda slängar femtton år sedan jag höll på med något som skulle kunna kallas dating men kom igen, är det verkligen så att man inte längre pratar med den man är intresserad av för att det blir för seriöst? Tack gode gud att jag har maken och slipper den där cirkusen, att höra om det en timma i månaden är alldeles lagom för mig!

DSC_1079

Nalle

En annan dyrgrip som kom fram när alla lådor och väskor packades upp är Nalle. Han heter så. Det enda av mina gosedjur (och jag har många) som inte har ett riktigt namn. Han är bara Nalle. Det är mitt livs första gosedjur som jag fick när jag var bebis, han är sliten och blek nu men han kommer få en hedersplats i sängen ändå. Först fick han ett välbehövligt bad och nu sitter han på balkongen och torkar i solen. _20160721_171656

Shanghaiarmband

Idag var det tänkt att sonens rum skulle bli färdigt men vi har antagligen råkat slänga alla plugg och skruvar som behövs till hans bokhylla. Jätteeloge till IKEAs kundtjänst och tjejen där som hjälpte oss att hitta alla saker vi behövde och postar det till oss, allt med ett glatt humör och eget initiativ att kolla saker om jag helt hade glömt. Men detta gör att sonens rum kommer vara ofärdigt några dagar till, så bilderna låter vänta på sig.

Jag packade upp annat idag istället och hittade lite väskor och smycken från första året i Shanghai. Blev så glad när jag hittade det här berlockarmbandet. Det är mitt Shanghai-armband! Berlokerna symboliserar saker från Shanghailivet, ett drinkglas för alla champagneluncher och utekvällar, en jordglob för det interntionella livet vi hade, en klänning för alla besök på Fabric market, vigselringar för äventyret ihop med maken, en handväska för shoppingen och bokstavligt talat alla väskor som jag köpt, en dator för studierna på universitet och ett läppstift för vardagen med massager, manikyrer och skönhetsbehandlingar. Allt är såklart köpt hos vår vän Jack på Fake Market och kostade runt fyrtio spänn! Minnen…

_20160720_145440